Nu syns det utanpå!

Inte bara att jag har en mage för det har ju synts ganska många veckor nu, men nu syns sparkarna redan utanpå också! Just nu far det runt någon liten parvel i magen som bara den! Känns helt galet overkligt, som en liten alien där inne...

Första sparkarna

Såg precis NU första "sparken" utanpå magen, ser helt sjukt ut och känns jättehäftigt! Igår levde det på ganska bra i magen kändes det som när jag lyssnade på en inspelning av Johans band, kanske blir en rockbebis... ;)

Storasysters födelsedag

Igår fyllde Marianne år och det är ju en trevlig händelse i sig, men det som var ännu trevligare var att liten i magen gav sig till känna lite tydligare och idag har hen fortsatt göra små rörelser där inne! 

Har känt lite smått innan som jag misstänkt varit bebis men nu är jag helt säker efter denna helgen!

Liten har också fått sitt första plagg, svärmor köpte en vit liten lurvig overall som vi klämt lite på men inte vågat köpa själva. Nu får den hänga framme lite, blir mer och mer verkligt detta overkliga!

Lergigan comp

Illamåendet har bara fortsatt så jag väntar fortfarande på den där "lätta" delen av graviditeten som alla säger ska komma. Nu har jag varit sjukskriven i två veckor för illamåendet men fick i måndags äntligen komma till en läkare som skrev ut lergigan comp till mig. Tas de i samband med mat funkar de okej, tar udden av det värsta illamåendet så jag slipper spy iaf. Ska försöka återgå till jobbet nästa vecka igen för vill verkligen inte gå hemma! Idag tog jag dock bara en tablett vilket straffade sig nu på kvällen, har mått fruktansvärt illa och kan inte somna. 

Bra start på semestern och lite mer...

...illamående.

Ja illa mår jag typ dygnet runt. Spyr nån gång då och då, oftast ganska oväntat.

Men det positiva är att det ju faktiskt är ett riktigt starkt symptom och i måndags var vi inne på ett tidigt VUL, då fick vi se ett hjärta slå!

Så illamåendet är helt klart värt det alla gånger om lilla ärtan fortsätter på samma bana.

I övrigt har jag blivit sugen på mos och eller bakpotatis, typ det enda jag vill ha nu! Drömmer knepiga drömmar varje natt även om jag faktiskt sover ganska gott.

Mat mat mat

Nu kan jag inte sova längre, är alldeles för hungrig och har drömt om mat hela natten.

Jag är dock inte sugen på något (som vanligt) så nöjer mig till att börja med med ett glas oboy. Är så jobbigt att behöva småäta hela tiden men egentligen inte vilja ha något och när jag väl äter mat känns det direkt som att det lägger sig högst upp i strupen och bara väntar på att få komma upp igen. Jag som älskar att äta gott i vanliga fall har nu ett väldigt komplicerat förhållande till maten då det både är det jag helst av allt vill ha och det jag absolut inte är sugen på.

Status

Mår illa varje dag numera, igår så illa att jag blev åksjuk på vägen hem från jobbet och började hulka så fort jag parkerat och öppnat bildörren. Det enda som hjälper är att äta, men jag är aldrig riktigt sugen på något.

Trött som ett as jämt, och när jag sover drömmer jag konstiga drömmar och måste gå upp en gång varje natt för att kissa.

Brösten fortsätter ömma.

Ordentligt uppsvälld varje kväll, ser ut som en boll.

Lättirriterad och oroad, om 3 dagar får vi veta hur det ser ut och om det verkar gå bättre än sist.

Hatar mat

Idag är hela facebookflödet fyllt med folk som går på semester och dricker och äter god mat. Själva handlade vi mat sent, jag var inte sugen på något men kunde tänka mig en fryst pizza att värma hemma till slut. Väl hemma spyr jag dels av hunger och äckliga lukter. Sen bränner jag pizzan i ugnen så nu blir det ingen mat alls istället. Känns ju jävligt rättvist det här att jag som borde äta bra inte vill ha något och sen när jag väl ska få i mig något så blir det bara skit av det!

Ilska

Jag är sååå arg på Johans mamma. Hon blev lite för mycket när hon var här på grillkväll i helgen och tog sig friheten att ljudligt berätta för närvarande släktingar att vi är gravida igen. Dessutom började hon planera för den lille och jag känner sån ångest. Kan inte min förhoppningsvis kommande familj få vara ifred ens från start? Jag vill inte ta något för givet för det gick ju som det fick för inte så länge sen och ska det hända samma sak en gång till vill jag iaf själv ha valt vilka vi delat nyheten med. Om jag kan ha is i magen innan jag väljer att berätta för t.ex.  min mamma borde ju de vi berättat för också kunna hålla förtroendet för sig själva, oavsett hur glada de är för vår skull... 

Ångest

Har en känsla av det inte kommer gå vägen denna gången heller, känns som håll på höger sida som sammanstrålar med ont i ryggen (som sist fast inte riktigt lika illa). Är väl bara att förvänta sig det värsta och bli oerhört överraskad om det skulle gå bra ändå...